Försvarsverk

Under rubriken Försvarsverk finns information om Fortifikation, Båtmanstorp, Kungshamnar och Vårdkasar samlade.

 

Fortifikation

Utefter Blå kusten finns ett stort antal äldre och nyare befästningsverk. Den här presentationen bergränsas till befästningsverk som är uppförda före 1:a värdskriget. Under 1900-talet har många befästningsverk tillkommit de flesta är dock enklare skyttevärn och sedan finns det ju också några mer avanserade befästningar där de flesta är nedlagda och plomberade.

De två största är ju Stegeborg som kontrollerade inloppet till Söderköping och Stegeholm som spärrade inloppet till Gamlebyviken eller egentligen det ursprungliga Västervik som idag heter Gamleby.

Befästningsverken innan 1:a världskriget består i huvudsak av 2 typer, skansar och pålverk.

Skansar

Man skiljer mellan två huvudtyper skansar, slutna (redutter, stjärnskansar, korsskansar mfl) och sådana som är öppna bakåt (halvredutter, flescher mfl). Hur en skans var uppbygg i profil illustreras av nedanstånde bild:

Ur Söd. o. Östg. 1. Skansar i skärgården

 

Pålverk

Ett pålverk skapade oftas i trånga passager/sund och bestod av rader av stockar som man slog ner i dyn. Man tog ett helt träd och gjorde ”hullingar” på den övre delen av stammen som sedan slogs ned så att minst en tredjedel var i dyn. Hullingarna skulle försvåra för fienden att ta upp pålarna och därmed skapa fri passage.

 

Kungshamnar

När kungen/vikingahövdingen kallade till ledung (krigståg till sjöss) så skulle skeppen samlas och förberedas innan man gav sig iväg detta skedde på förutbestämda platser utefter kusten och man tror platser med namn Kungshamn/Kungsvik indikerar var dessa platser var.  Sista gången som det kallades till ledung var 1429 då Sverige fick storstryk av en hanseatisk flotta. Ledungen ersattes därefter av Gustav Vasa som byggde upp en reguljär flotta och lite senare kom även båtmansorganisationen för att säkerställa bemanningen av fartygen.

Inga artiklar skrivs för de 2 kungshamnar, utefter Blå Kusten, som indikeras i kartan – Försvarsverk

 

Vårdkasar

Vårdkasen byggdes oftast av trästockar som lutades mot varandra så at den fick formen av en kåta. I botten på vårdkasen placerades torra furustubbar, ris och ibland även tjärtunnor.

Runt våra kuster fanns förr en hel linje av vårdkasar. När fientliga skepp siktades sattes hela kedjan av vårdkasar i brand och delar av befolkningen kunde sätta sig i säkerhet, medan de vapenföra männen fick tid att mobilisera ett försvar. Systemet sträckte sig även in i landet och man byggde så kallade vårdkasekedjor där den första vårdkasen var i gränstrakten och sedan fortsatte linjen inåt landet.  Sista gången vårdkasesystemet användes var år 1719, när ryssarna brände och härjade utmed Östgöta kusten.

Vårdkasen bemannades av de som bodde i närheten och att försumma bevakningstjänst bestraffades mycket hårt. Vårdkasar var en mycket viktig del i  bevakningskedjan och har troligen rötter i förhistorisk tid. Snorre Sturlason berättar tex på 1200-talet om hur danska vikingar helt oväntat landsteg i Norge och hur kung Håkan efter detta skrev in i lagarna att  man skulle uppföra vårdkasar på höga berg.

Inga artiklar skrivs för respektive vårdkase men dom indikeras i kartan – Försvarsverk

 

Båtsmän

Totalt fanns ca 3350 båtsmanstorp  som var fördelade på 22 båtsmanskompanier. Båtsmännen utefter Blå Kusten var organiserade i två båtsmanskompanier, Östgöta-  och Tjusts Båtsmanskompani.  I Östgöta Båtsmanskompani  fanns drygt 190 och i Tjust knappt 120 båtsmanstorp. I S:t Anna och Gryts socknar fanns ca 30 båtsmanstorp.

Båtsmännens organisation var klar omkring 1680, några år innan indelningsverket var på plats. Båtsmännen i Östgöta-  och Tjusts Båtsmanskompani tjänstgjorde inom flottan och tillhörde örlogsbasen i Karlskrona.

Inga artiklar skrivs för respektive båtsmanstorp men dom indikeras i kartan – Försvarsverk. I kartan finns bara de båtmanstorp som ligger kustnära och som har kunna någotsånär lokaliserats till plats.

 

Gå vidare till:

 

 

Referenser:
Kungl Fortifikationens historia, Ludvig W:son Munthe, Stockholm, 1906
Söd. o. Östg. 1. Skansar i skärgården. 1676, Riksarkivets ämnessamlingar, Militaria
Ledung och konungshamn, Adolf Schück, Sjöhistorisk årsbok 1950
Korpetorp – Lönshuvud, Länstyrelsen Östergötland, 2001
Crono-båtsmän i Gryts socken vid Östergötlands båtsmanskompani, Curt Lejon, 1997
Tjusts Båtsmanskompani, Helmer Ingbrand, 1967