Helgenäs var hamn för produkter som tillverkades och behövdes vid Eds Bruk. Eds bruk startade 1670 som ett järnbruk och på 1890-talet övergick man till att tillverka sulfatmassa och denna produktionsinriktning behöll man i närmare 100 år till 1991 då bruket lades ned. Sista gången som pappersmassa skeppades ut från Helgenäs var 1965.
Anna Cederflycht ärvde Eds bruk tillsammans med Tovehults masugn och Ankarsrums Bruk efter fadern Västerviksköpmannen Hans Andersson. I hennes bouppteckning från 1752 framgår att det fanns ca 100 ton malm vid Helgenäs och Djursnäs. Malmen kan ha kommit från gruvorna på Utö men det kan också ha varit malm från Stenbo gruvor som skulle vidare till Tovehult eller Ankarsrum.
1842 blev Helgenäs marknadsplats i stället för Västra Ed. Marknaden var den största i norra Småland och sista gången man höll marknad här var 1939. Marknaden hölls i början av november och var bland annat uppskattad av säljare och köpare av kreatur.
Omkring 1930 startades även ett sågverk och hyvleri i Eds Bruk som var veksamt i cirka 20 år.
1887 godkände lotsstyrelsen att bruksägaren A De Maré gjorde utfyllningar och lastbrygga i Helgenäs hamn.
När skärgårdstrafiken drog i gång i mitten på 1800-talet blev Helgenäs en välbesökt brygga av åtskilliga av båtarna som gick i skärgårdstrafik. Bryggan var nästan 100 meter lång och 2019 var den i så dåligt skick att den revs.
Kustångare som anlöpt Skeppsgården är:
Referenser:
Boken om Tjust, tredje delen, Ada Rydström, 1908
Helgerum i Tjust, Manne Hofrén, 1949
Lotsstyrelsens år 1887 i underdånighet afgivna berättelse
hembygd.se