Lotsplatser

I stadslagen från 1357 14 kap står:

  “Nu leger ledsagare, som skall säga dem led.
Säger han Sig vilja låta dem utan någon skada
segla över sjön dit resan är bestämd och
sätter han sedan på grund och de få skada
därav, då äga de makt över hans liv, likväl
först efter det sex män inför domstol
vittnat, att han med skeppare och besättning
ingått sådan förbindelse. Överfaller dem
sjögång och våldsam storm, då är han
ansvarsfri från all skada.”

Att lotsa fartyg har gjorts under väldigt lång tid och som framgår av stadslagen från 1357 så var det ett viktigt arbete som man ville att endast de med kunskap om farvattnen skulle utföra. Lotsning var, och är baserat på lokal kännedom om farlederna och det var lokalbefolkningen som innehade denna lokalkännedom.

En mer organiserad lotsningsverksamhet kom med Gustav Vasa som inrättade lotshemman som fick viss skattelättnad mot att man lotsade kronans fartyg och underhöll sjömärken och prickar.

Även om det fanns lotsar med kännedom om farvattnen så kunde det vara en skräckfylld upplevelse att färdas på vatten vilket framgår ett spanskt sändebuds reseskildring från 1578:

“Navigeringen var synnerligen farlig och förorsakade stor förskräckelse hos de sjömän jag hade och ännu större hos mig själv, emedan vi seglade utan sjökort på ett hav uppfyllt av många öar och skär. De infödda betjäna sig aldrig av annat sjökort än en liten skriven bok, vilken dock endast upptager havet vid Tyskland och kusten därstädes. Även kompass skulle ej ha funnits, om jag ej fört en dylik med mig”

Dokumentationen av kusterna var under lång tid mycket sparsam, även om viss utveckling skedde vilket illustreras av nedanstående exempel med två citat från ålderstyrmannen Johan Månson (1644) och Gustaf Klint (1839) över samma kustavsnitt:

“Torrö ligger tre mijl nordan för stässholmen”.

Johan Månson (1644)

 

“Ifrån sjön tillstöta följande inlopp, nemligen:

1:o. Söder om Stedsholmen. Detta farvatten går NVtN, (emot tvenne kännbara långslutta         skogsbeväxta höjder på fasta landet,) 4 ó 5 kabbellängder vester om kläpparne och följer sedan Skärgårds-leden till Ankarsättningen utmed  Gamla Stedsholmen, på 5 á 8 f:r singels med lera
– Utmed Storeskär (närmast vester om Stedsholmen) är detta farvatten mycket trångt.
– Till ytterligare rättelse vid angörandet af bemälte inlopp kan anmärkas, att Hasselön är någorlunda hög och skogsbeväxt, samt har en dal på midten af Ön.
2:o. Norr om Stedsholmen förbi Törnskär, som har en spira med ett hvitmåladt kors.
-Detta inlopp går VNV, samt böjer vid Skärgårdsleden SSV upp till ofanbemälte Ankarsättning.”

Gustaf Klint (1839)

Efter att Gustav Vasa utvecklades organisationen vidare och staten styrde verksamheten mer så att man i slutet av 1600-talet hade:

  • en myndighet för lotsningsverksamheten (lotsdirektörsämbetet inrättat 1667)[1]
  • definierade lotsplatser
  • krav (certifiering hade det nog kallats idag) på kompetens på lotsarna
  • lotstvång
  • definierade lotsningsområden för respektive lotsplats
  • lotsningstaxa

Lotsnings yrket gick i arv från far till son i generationer och utöver lotsningen levde man på fiske, fågeljakt, boskapsskötsel och jordbruk i varierande skala beroende på hemmanets förutsättningar och årstid. Ofta erhöll man skattefrihet eller reduktion av skatten då lotsningen tog tid från andra sysslor.

Del av sjökort från sent 1600-tal – Carte de la Mer Baltique, contenant les bancs, isles et costes comprises entre L’Isles de Zelande et l’extreme du Golfe de Finlande. H. van Loon, sannolikt utgiven av Depot de la Marine, Paris.

Del av sjökort från 2014 – Eniros online karttjänst för sjökort – http://kartor.eniro.se/

Gå vidare till:

[1] Före 1667 låg lotsplatserna under admiralitet. 1634 läggs styrmannshemmanen under det nyinrättade amiralitetet. I praktiken fungerade inte förrän 1655.

Referenser:
Från bondelots till yrkesman, Lotsning i Östergötland 1537-1914, Ulf Bergman
Ringaren – Jöran Eriksson Gyllenstiernas shoppingvagn?. Marinarkeologisk tidskrift, (1): 4-12, Törnqvist O. 2014
EEN SIÖ – BOOK, ………., Johan Månsson, Stockholm 1644, Namn & Byggd årg 13, 1925
Beskrivning om Kusterne vid Östersjön samt Finska viken…. ,Gustaf Klint, 1839