Skansen på Marsholmen skulle tillsammans med den i Spårösund skydda inloppet till Västervik från danskens härjningar. Marsholmen var den större av de två men den han dock inte bli klar förrän danskarna kom 1677. Den var då endast var 4 stockar hög och befäst med 4 kanoner. Överstelöjtnant Christer Zelow, som var ansvarig för försvaret av Västervik, uppmanade Västerviksborna att släppa annat arbete, så länge denna faran fanns, och hjälpa till med att färdigställa skansen. Denna uppmaning hjälpte inte då Västerviksborna inte ställde upp.
Det fanns en order 1677 som innebar att 10 man ur borgerskapet och 140 bönder alltid skulle vara på någon av skansarna. Verkligheten var dock en annan. När danskarna anföll skansen vid Spårösund 31 augusti 1677 flydde försvararna på Marsholmen och lämnade kanonerna.
Marsholmssundet var under 2:a världskriget blockerat av hopkedjade timmerbåtar. Efter klagomål från fiskarna togs blockeringen bort söder om stenen i sundet.