Peder Michelsson fick 1612 på kungens befallning i uppdrag att befästa Stäkeholm och om han så ansåg det erforderligt skulle han
“slå en skans vid Spårösund”.
År 1644 återupptogs idén och man började hålla vakt på Spåröberget.
Hösten 1659 skickades fortifikationsingenjören Anders Bergh till Spårösund för dess befästande på order av landshövding Carl Philp Sack.
Inför danskarnas hot på 1670-talet företogs en förstärkning av skansen vid Spårösund. Den 15 juni 1675 besökte E Dahlberg Spårösunds skans. Han beskrev skansen vid Spårösund som ett litet träbatteri alternativt vaktkoja som dessutom var för högt placerad och som måste flyttas. Troligen låg den första skansen på Spårö och att man nu flyttade den till Grönö. Den 14 september 1675 ålade kungen landshövdingen Erik Leijonhjelm att skaffa Bergh “fri fordenskap” till Spårösund där en skans skulle byggas. Den 19 november 1675 skrev/överlämnade Anders Bergh och landshövdingen Erik Leijonhjelm förslag till träskansar vid Spårösund och Marsholmen och ett förslag överlämnades till Krigskollegium. Ett stort problem var att det inte fanns jord på öarna. Arbeten lär dock ha utförts på skansarna under åren 1675 och 1676 under överinseende av Anders Bergh.
Spårö skans var en av två som byggdes för att försvara Västervik mot anfall. Den andra skansen låg på Marsholmen.