Järnmalmsfyndigheten torde ha upptäckts i början av 1700-talet och det finns uppgifter om brytning runt 1770
1837 återupptogs brytningen I Ålderbäcks gruva och men bröt och man bröt nästan 4000 ton malm per år 1838 och 1839. Gruvbrytningen torde ha upphört 1839/40.
1837 flyttade Nils Wootz tillsammans med 2 yngre bröder till Åldersbäcks gruva. Nils blev gruvfogde och då brytningen vid gruvan verkar ha upphört 1839/40 så fick dom flytta därifrån efter bara några år. Nils livnärde sig därefter som dräng på några gårdar innan han kom till Överum 1848. Efter 11 år i Överum flyttade Nils, med familjen, 1859 till Ramsta gruva utanför Gamleby där han blev gruvarbetare.
Gruvan är ett dagbrott ca 45 meter långt och ca 35 meter djup.
Kustångare som anlöpt Åldersbäck är:
Referenser:
Prospekteringsrapport över norra Kalmar län, Sveriges geologiska AB, 1985-04-10
En släkthistoria som skulle gömmas och glömmas, Västervikstidningen 2015-04-27
RAÄ-nummer Västrum 226:1