Häradsgruvan

I Tryserums socken har ett flertal gruvor funnits sedan 1600-talet. De flesta ligger i den västra delen av socknen där den största var Skårjö järnmalmsgruva. Järnmalm bröts även vid Oltorp, Öjelsbo, Knappekulla Norrby Rotkärr Lövbo occh Holverboda. Kopparmalm har brutits vid Spångdalen Skrikerum, Åläng, Grännäs samt vid Härad som vi kommer att beskriva här.

Häradgruvan inmutades 1860 och samma år kom gruvdisponenten Oliver Friberg. Oliver var östgöte från början men kom nu ner från Värmland efter ett tag så kommer han även att bli bruksförvaltare vid Valdemarsviks kopparverk. Gruvan ligger ca 1 mil söder om Valdemarsviks tätort och ca 2 km från strandkanten innanför Stjärnö. Under åren 1870-1876 bröts nästan 5500 ton kopparmalm. Malmen fraktades med häst och vagn till kopparverket i Valdemarsvik.

Gruvan består av tre gruvhål, Snarkullegruvan ca. 150 m. norr om Östra- och Västra Häradsgruvan som ligger intill varandra. Västra Häradsgruvan är djupast med 68 m. 1876 var man tvungen att lägga ner gruvan på grund av vatteninträngning. Gruvbyn låg i anslutning till Östra- och Västra Häradsgruvan och bestod av skrädningshus, maskinhus, smedja, kruthus, stall samt 2 bostadshus för arbetarna.

I början av 1900-talet gjordes nya försök till brytningar och i en tidningsartikel från Januari 1907 konstateras att ”malmtillgången är riklig” och att brytningen ska återupptas i maj med utökad arbetsstyrka.

Material ur varphögen har under 1930-talet använts för bygget av vägen förbi Härad, och under 1980-talet som fyllnadsmassor till hamnen i Valdemarsvik . Den kvarvarande varphögen uppskattas till 5 000m3 och innehåller uppskattningsvis 17-34 ton koppar och några hundra kilo nickel.

 

 

Referenser:
Tryserum i Tjust, Manne Hofrén, 1957
En bok om Valdemarsvik, Ernst och Gustaf Mamberg, 1943
Valdemarsviks Tidning 1907-01-09
Gruvavfall i Östergötland, Rapport 2004:18, Länstyrelsen i Östergötland.
Lantmäteriets kartor
Bygdeband