Nartorp ligger ca 4,5 km i Gropvikens förlängning. I Nartorps gruvan bröts järnmalm och den var Blå kustens största gruva där brytningen startade 1817 och höll på ända till 1927. Fyndigheten uptäcktes redan 1808 och vid den här tiden bestod Nartorp av 3 gårdar som ägde och startade upp gruvan 1817. 1832 fick man lägga ner driften då rasrisken ansågs vara för stor. Malmen levererades med häst och vagn till bruken i Fingspång, Borkhult och Åtvidaberg
1846 såldes gruvan till ett bolag som ägdes av Överums bruk och Adelsnäs i Åtvidaberg. Malmen levererades i mestadels till bruken i Borkhult och Ed under den här tiden. 1860 började man också att köra malmen till Gropviken för vidare transport på pråmar.
Aftonbladet 1873-11-26
Under åren 1873 till 1911 drevs gruvan av Nartorps gruvaktiebolag. Bolaget ägdes av Finspångs-, Ankarsrums- och Överums bruk. I samband med att bolaget tog över blev driften mer effektiv.
Av Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser för Östergötland för åren 1881-1885 framgår att Nartorps aktiebolag taxeras till 104 400 kronor. Egendomen omfattar:
| Egendom | Mantal (skatte) | Taxeringsvärde (Kronor) |
| Stora Hammartorp | 1 | 30 000 |
| Ormestorp | 15/64 | 27 000 |
| Tångelöt | 1/16 | 1 200 |
| Nartorps jerngruvor | — | 45 000 |
| Malmlastarestuga å Tångelöts ägor | — | 1 200 |
1911 köptes gruvan av det tysk – svenska bolaget Stora Långviks gruvaktiebolag och nu börjar gruvans storhetstid med verklig stordrift. Bland annat uppfördes ett nytt anrikningsverk och linbanan till Björnvik byggdes 1912-13. När bolaget tog över driften fanns ingen brytbar malm i gruvan och man fick börja med att leta efter en ny åder. Man fann malm och brytningen kunde fortsätta till 1927 då gruvan lads ned. Alla byggnader revs och maskinerna flyttades till andra verksamheter. Arbetslösheten blev stor även om del arbetare kunde få anställning vid bolagets gruva i Dalarna.
Under åren 1841-1927 bröts nästan 1 miljon ton berg. Järnhalten i malmen var ca 50% med små halter av svavel och fosfor. Malm bröts i 7 olika schackt ner till 375 m. Gruvan är dock 440 m då man bröt ett så kallat provschakt för att se om det fanns mer brytningsbar malm på lägre nivåer. På 200- och 308-meters nivåerna är malmarean på hela 1200 kvadratmeter.
Som mest var ca 150 personer anställda vid gruvan. Arbetet var mycket hårt och slitsamt och flera otäcka olycksfall inträffade där några är dokumenterade.
- Hösten 1851 inträffade ett större ras så att stora gruvans botten måste överges
- 1882 skadades två personer av ett vådaskott, båda blev återställda
- 1885 avled en person efter skador som han fick då han ”nedstörtat” i gruvan
- 1892 fick en person en nedfallande sten på handleden med så svåra skador att armen fick amputeras
- 1918 skedde ett stort ras och tre personer omkom
Sägen
Vita frun eller Gruvfrun visade sig ibland vid Nartorps gruvor. Hon var en vacker kvinna med guldgult hår som bara de äldre kunde se. Både unga och äldre kunde dock höra henne. Hon varslade om det var någon fara i gruvan. Om det hördes en knäppning i bergväggen eller ett gnisslande ljud i hisslinan, då visste man att då var det dags att se upp.
Hon tyckte inte om svordomar nere i gruvan och var det någon som glömde bort det och använde någon ed, så gjorde att personen på ett eller annat sätt blev straffad. Hon tålde inte heller att kvinnor i gruvan. Om någon tog med sig en kvinna ner, blev han omedelbart straffad. Finns hon kvar i gruvan? Det är svårt att svara på, men en del påstår att de sett henne på ängarna bortåt Hammantorp.
Karta över Nartorps gruvor….., 4 oktober 1886, av Felix Hoppe
Nartorpsgruvan, Anrikningsverket vid gruvan där man krossade järnmalmen
(Se http://nartorp.se/ )