Den första kända Kråkmaröbon är Jon i Kråkmarö som arrenderade ön 1543 av fogden på Stegeborg. 1583 löser Jon i Kråkmarö bördsrätten till Kråkmarö, dvs rättigheten till en villkorlig äganderätt till ett kronohemman.
Efter Jon i Kråkmarö så delades hemmanet efter varje generation så att minsta brukningsenhet var på endast 1/40-del under 1940-talet, då en ny fastighetsbildning genomfördes och Kråkmarö uppdelades nu på 12 fastigheter
Kråkmarös fiskevatten låg i ost-västlig riktning med gräns i norr mot Harstena och i söder mot Fångö. Detta ledde till många konflikter med grannarna om rätten till fiskevatten och grunden öster ut. Senast 1962 gjordes ett försök att reda ut vart gränserna skulle gå, bland annat med hjälp av en karta från 1702. Kråkmaröborna hävdade också att häradsfisket vid Lökskär tillhörde ön vilket bland annat avhandlades vid tinget i början av 1800-talet.
I slutet av 1720-talet bestämde Stockholms Fiskköpareämbetet att Kråkmarö skulle få en hamnsten där men köpte upp levande fisk från bönderna. Till en början låg hamnstenen i Byviken men flyttades efter cirka 10 år till sundet mellan Ekholmen och Kråkmarö.1784 upphörde Kråkmarö hamnsten och Kråkmaröborna hänvisades till det nyinrättade hamnstenen vid Bondekrok.
Kråkmarö var inget renodlat fiskeläge då man utöver fisket fick inkomster och försörjning från lantbruk, skogsbruk och som redare till ett antal skutor. En uppgift från 1911 anger att det fanns 12 fiskare med 119 skötar och fyra båtar på Kråkmarö. Samma år sålde man 29 ton strömming.
Referenser:
Kråkmaröborna – skärbor i Gryts socken band 1-2, Per Gräslund, 2003
Fiskköpare möter fiskare – från Rådmansö till Mönsterås, Lars G Soldéus, 2015
Akt Gryt 701vid Lantmäteriet i Östergötland.
Lantmäteriets historiska kartor