Peter Christofer Cederbaum, föddes den 6 januari 1733 i Kalmar domkyrkoförsamling. Han dog 10 oktober 1795 i Västerviks församling. Cederbaum föddes som Bauman och blev senare adlad som Cederbaum.
Blå Kusten anknytning:
Solstad koppargruva, Mörtfors kopparverk, Skälö gruvor, Klubbuddsgruvan, Helgerum, mm
Peter Christofer Cederbaum var bruksidkare, industriman och Bergskollegiepresident
1749—50 Besökte bergverk i Hartz och Sachsen
1752-06-22 Auskultant i bergskollegium
1755-09-12 Avsked ur bergskollegiets tjänst med assessors titel
1756-05-26 Adlad
1780-06-01 Benådades med bergsråds titel
Cederbaum var en av de mest framgångsrika företagsledare som Sverige hade under 1700-talet och han verkade främst i Tjust och Misterhult där han drev järnbruk, kopparverk, gruvor, jordbruk, mm.
Genom arv, efter sin farmors styvsyster Anna Cederflyckt, fick Peter Christofer Cederbaum ansenliga egendomar söder om Västervik att förvalta och utveckla. Han blev ägare genom arv eller köp till Ankarsrums Bruk, Helgerum, Gladhammars gruvor, Solstads gruvor, Skälö gruvor, Klubbuddsgruvan, Mörtfors kopparverk, ett stort antal gårdar mm.
Han startade även ett skeppsvarv, ett pappersbruk och garveri i närheten av Helgrum.
Studierna äged rum i Uppsala och var inriktade på bergsväsendet och följdes upp med studieresor vid svenska gruvor och bruk samt motsvarande resor till Tyskland. Han behärskade konsten att anlysera mineraler med avseende på halter och ingående ämnen.
1755, 21 år gammal, ansöker Bauman hos kungen att får adelskap där han betonar sina meriter och att han lovar att den kunskap som han erhållit och kommer att erhålla ska komma Sverige tillgodo inom bergsbruket och jordbruket. Han adlades 5 maj 1756 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik med namnet Cederbaum.
1755 begär Bauman avsked från sin tjänst vid Bergskollegium för att åka ner till Helgerum och ta hand om sina verksamheter.
Han var intresserad av bergsnäringen och hade också, vid tiden, Sveriges största mineralsamling med ca 3000 mineraler. Samlingen förvarades i två paviljonger på Helgerums gård.
Med åren blev Cederbaum alltmer en altmer egen och mycket ensam man vilket utvecklades till tydlig sinnessjukdom. Han fruktade för att bli utarmad och att till slut bli oförmögen att själv sköta sina affärer. Till slut fick förvaltningen av förmögenheten övertas av hans kusinson J. Fr. Granschoug på Odensviholm.
Förmögenheten ärvdes av en son till Cederbaums styvson, brukspatronen P. Fr. Kr. Cederbaum
Adliga ätten Cederbaum nr 2035